Igår ringde skolsyster och berättade att Natta hallkat och gjort illa sin handled.
Det var nog ingen större fara, hon gick tillbaks på lektion igen men när hon kommer hem sen kanske ni ska kolla upp handen iallafall, åka och ta en röntgen bild för säkerhets skull.
När Natta kom hem var hon nästan som vanlgt, berättade bara att hon ramlat och att det gjorde ont i handleden.
Jag ringde till lättakuten och berättade vad skolsyster hade sagt.
Vi fick en tid på en gång.
När vi satt i bilen på väg till akuten undrade Natta glatt om jag ville höra en gåta?
Jag blev lite irreterad och undrade om hon verkligen hade jätte ont i handen som hon påstod? Inte ett ända aj, eller ens en liten tår.
Jag menar det känns ju lite onödigt att åka in om det inte är så farligt. Vänte tiderna är ju gräsliga ändå. Då behöver ju inte vi dra ut på dem ännu mer för de som verkligen behöver vård.
När vi satt å väääntade på att få komma in på röntgen kom det en söt, förvirrad, harmlös liten tant och skulle anmäla sig i rceptionen.
Hon blev så fruktansvärt dåligt bemött!!
Tanten var så tydlig att vem som helst kunde förstå vad hon sa. Ändå sa kärringen i receptionen flera gånger:
Ähh, jag förstår inte vad du menar! (helt spydigt!)
Stackars, stackars lilla tanten, stod där med jätteont i axeln, Usch, vem vågar bli gammal när vården vissa gånger ser ut som den gör?
Nåväl.
Jag pratade lite med tanten, då blev hon lite gladare.
Efter röntgen gjorde Natta glada hoppsa hoppsa steg in till doktorn.
Men lilla gumman orkar du verkligen hoppa så där? fråga dr.
Ja det är nog inte så farligt med handen, vräkte jag ur mig.
Nu kommer dommen sa doktorn och visade oss röntgen bilderna.
Handleden var bruten!!
Vi fick hoppa in i bilen och köra till Astrid Lindgrens i snöstormen.
Körde typ 50 hela vägen.
Rött gips fick det bli och det ska sitta kvar i ca 3 veckor.
Snopet!
Min lilla tjej måste vara tuffast i hela världen när det verkligen gäller.
Stackars mammas lill tjej.
Ha det bäst!
