Helvetes Jävla Skit Fredag!

Det blev ingen vidare avslutning på fredagen direkt :(

Natta red sin första hoppträning å det gick kanon!
Stolt mamma var jag å Natta var så glad.
Tjejerna bönade å bad om att få skritta av i hagen som de brukar och jag gav väl till slut med mig.

Det började bli mörkt ute.
Jag gick efter pengar som jag skulle ge till tränaren och stannade å småpratade lite med henne och den andra flickans mamma som var med på träningen.

Efter en KORT stund tittade jag ner mot hagen och tjejerna syntes inte längre till :/

Precis som jag tittar ner mot stigen de måste ridit in på kommer en kompis till den andra tjejen springande:
-Nathalie har ramlat av!

Va?

Oj oj oj, började små springa ner bakom skogsdungen och hittade Nathalie liggandes i gräset, helt stilla...

...När min dotter gråter/skriker och ropar på hjälp, vet jag att någat är väldigt illa.

Hon kunde inte röra armen och klagade på ont i nacken. Då bestämmde jag mig för att ringa 112. Ambulansen skickades iväg med blåljus och väntan för lilla fina Natta blev obeskrivligt lång.

Det var mörkt och kallt, och hon hade väldigt ont.

Efter en stund framkom det av tjejerna att de ridit ner bakom träden och i smyg byttit häst med varandra. Nattas stigläder var alldeless för långa och hästen travade iväg och han tappade balansen å ramlade av. Efter en lång ramsa med förmaningar om att det är ytterst förbjudet att byta häst i smyg, att rida iväg dit man inte får, att utföra andra gångarter än skritt efter en hoppträning, fick jag lov att lugna mig å istället fortsätta med att trösta å lugna litet ynkligt barn igen.

Efter ca 45 min kom så ambulansen fram.

Nu var det kolsvart å väldigt kallt. Ambulans killen var tvunggen att klippa upp tröjan och Natta fullkomligt hoppade å skakade på marken där hon låg.
Usch vad jag bara ville gråta å skrika jag med när jag såg hur ont min lilla tjej hade :((

Hon fick morfin och jag tror aldrig jag kännt mig mer lättad någonsin än när de kunde bevisa att hon kunde röra hela kroppen utom högra armen. Tack gode Gud!

Så fort man kom i närheten av eller la en tunn filt på hennes axel skrek hon rätt ut.

Över armen (ända uppe vid axeln) var helt av och vi fick stanna på Astrid Lindgrens barnsjukhus i väntan på ev operation morgonen efter.

Natten lörd till söndag har varit ett he-vete med smärta för lilla N, hon har haft så ont att hon har spytt både lörd och söndag. Hon grät tom i sömnen å kved, aj aj aj.

Hoppas hoppas att det snart vänder å blir lite bättre så att hon slipper att ha så himla ont!



//En dyster mamma.