Det är med blandade kännslor kan jag säga. Lill Bertil är ju iof 10 månader nu, Humlan slutade jag amma efter 5.
Det känns ju skönt att han inte längre är beroende av mig på samma sätt.
Dessutom får jag ju sova på nätterna, vilket jag inte har gjort på 19 månader!!
Men när han blir så där tok ledsen och inget hjälper har ammning ALLTID kunnat trösta liten.
Vad ska man nu ta till?
Igår när vi var på BVC pekade kurvorna som alltid legat mitt på strecket, neråt :(
Både vikt och längd.
Kanske inte så konstigt eftersom han nu inte äter sig nätterna igenom längre?
Ja jag känner mig iaf lite sorgsen över att aldrig mer få känna samma närhet,
får väl inse att mammas lilla bäbis håller på att bli litet barn.
gungar med syrran
åker skoter med pappa
Wilda å Milton
Milton och hans syssling Carl (å mamma Ewa)
sussar hos farmor
Tack så mycket Mia, va gullig du är! =)
SvaraRaderaLäste det tidigare inlägget och jag kan säga att jag sitter alltid och bölar som fan efter varje påsk.
E ju så jäkla underbart att va där!
Gällande amningen så blir det ju jobbigare att sluta ju längre man väntar så kämpa på bara.
Milton är söt som socker och verkar inte direkt må dåligt även om han går ner lite i vikt =)
KRAM på er